Läget på stan nav
Läget på stan-nyheter
Läget på stan-nav-gatsmart
Läget på stan nav
Läget på stan-nav-polis
Läget på stan-nav-noje
Läget på stan-nav-cafekollen
Läget på stan-nav-mode
Läget på stan-nav-udda-trender
Läget på stan-nav-halsa
Läget på stan-nav-pryl-teknik
Läget på stan nav-film
Läget på stan
Läget på stan-bildspel
Läget på stan nav
Läget på stan-nav-musik
Läget på stan-nav-gott-latt
Läget på stan hemma
Läget på stan-nav-klimatsmart
Läget på stan-nav-kronika
Läget på stan-nav-singel-ann
Läget på stan Emelies blogg
Läget på stan-nav
Läget på stan-nav
Läget på stan-nav-kimball
Läget på stan-nav-tipsa oss
Läget på stan-nav-streck
Läget på stan-nav-arkiv
Läget på stan-nav-annonsera
Läget på stan-nav-kontakt
Läget på stan-nav-jobba har

 

 ”Flunsan och lidande”
Nina ligger sjuk, och hon är övertygad om att hon ska dö i svininfluensan. Hon är förkyld, men i övrigt är det ingen fara med henne…
”Men jag har läst i tidningen om en tjej som hade svininfluensan utan att veta om det”, säger hon och ser förtvivlad ut där hon ligger nerbäddad i tv-soffan.
Jag bara skrattar åt henne; ”Och då kan hon ju inte ens ha känt sig särskilt sjuk, ge upp nu. Du är på benen om nån dag igen ska du se”, säger jag uppmuntrande.
Nina suckar och ser lidande ut…
  Jag har postat hennes lönelapp, och passat på att handla hem lite mat till henne. Nu sitter, ja Nina ligger förstås, framför tv:n hemma hos henne och diskuterar influensan. Efter hand så glider vi in på ämnet Carlos. Han ska försöka komma hit efter nyår någon gång, det känns som om det är flera år dit. Nu är det min tur att se lidande ut, och Ninas tur att trösta och uppmuntra…
  Väl hemma ringer jag till Carlos, som inte har tid att prata särskilt länge. Han jobbar, men hans stämma gör mig lugn och efter att vi lagt på luren går jag ut i köket för att plocka fram godiset jag köpte innan idag. Slänger mig framför tv:n och börjar zappa febrilt bland kanalerna. Här har man massor av kanaler och inte ett enda bra program, undrar hur man klarade sig när det bara fanns två tv-kanaler att välja på???
Läget på stan pil
 ”Drinkarna flödar”
Musiken dunkar på bra, ölen och drinkarna flödar och killarna är faktiskt som flugor kring en sockerbit, där de flockas runt vårt bord. Nina, Amanda och jag har, efter en god tjejmiddag, tagit oss ut i nattlivet. Vi har mött upp Sara och hennes kusin, så nu sitter vi fem och njuter av uppmärksamheten…
  Allting är verkligen på topp i kväll, ändå vill inte den där riktiga feststämningen infinna sig. Mina tankar är inte riktigt närvarande, de befinner sig på sydligare breddgrader.
Men kvällen blir ändå lyckad, en riktig kanonkväll konstaterar vi när vi lätt berusade rasar ur taxin framför mina föräldrars villa. Mina föräldrar har åkt på kryssning, och har bett mig passa huset medan de är borta. Och i villan finns det sovplatser till hela tjejgänget…
  Vi tänder en brasa i öppna spisen och letar reda på några flaskor vin, sedan sitter vi och pratar hela natten. Framåt morgonkvisten, när vi äntligen bäddat till alla, kryper vi ner under våra täcken.
Jag kan inte sova, ligger och funderar på Carlos, det känns som en evighet sedan han var här. Och om möjligt ännu längre tid tills han ska komma tillbaks…
  Somnade nog ändå, för när jag vaknar är frukostbordet dukat, och Amanda och Nina har städat undan de värsta spåren efter gårdagen. Framåt middagstid är huset städat, och ingen kan ana att de varit ”röj” där kvällen innan.
Sara, kusinen och Amanda åker hem framåt eftermiddagen, medan Nina och jag inväntar mina föräldrars ankomst…
Läget på stan pil
 ”Jag känner mig dränkt som en katt”
Det känns som om det blåser orkanvindar när jag kommer upp från tunnelbanestationen. När jag drar halsduken hårdare omkring mig, faller de första regndropparna. Väl framme på jobbet känner jag mig som en dränkt katt, går in på toaletten och försöker torka den värsta vätan ur håret med pappershanddukar.
  Morgonmötet segar sig fram, Mona står och maler om sånt vi redan vet. Tittar ut genom fönstret och drömmer mig bort, önskar att jag var i Spanien, på en strand med Carlos…
  Vårdtagarna har nog gått in i en pakt med varandra, alla klagar…
Varför dammar jag inte bakom det flera ton tunga linneskåpet, varför har jag köpt Löfbergs lila och inte Gevalia, måste jag verkligen stoppa in täcket vid fotänden när jag bäddar, är det jag som har stulit Ebbas sista ostskiva i kylen…
  När jag kommer hem vill jag bara lägga mig ner och gråta, känner det som om hela världen är emot mig…
Läget på stan pil
 ”Ibland är livet verkligen bara pestigt!”
Mörkt när man vaknar, seg i huvudet och täppt i näsan, ibland är livet verkligen bara pestigt!
  Mamma har tagit sig hem till mig, och står som bäst och stökar i köket. Ostmackor och varmt thé med honung dukas fram. Ibland är hon allt bra att ha, kära lilla mamma.
Och portionsförpackningar med mat har hon minsann också stuvat in i frysen berättar hon, när vi satt oss till bords.
  På kvällen kommer Nina förbi, hon har handlat med sig en vinflaska, för det är bra när man har ont i halsen säger hon och fnissar. Gott är det i alla fall, värmer min frusna kropp lite grann.
Efter att vi tömt vinaren, hämtar jag en till som jag hade stående i köksskåpet, och sedan mår jag riktigt bra faktiskt.
  Värre är det morgonen efter. Vaknar av att jag har feberfrossa, huvudvärk och att huvudet känns som bomull. Näsan är illröd och läpparna nariga, fy vad det är hemskt att vara så här sjuk.
Lägger mig ner och drar täcket över huvudet, tänker att jag inte ska komma fram förrän det är sommar igen…
Läget på stan pil
 ”Det känns som en evighet”
Dagarna segar sig fram. Det var inte länge sedan jag vinkade av Carlos på flygplatsen, men det känns som en evighet. Och väntan på att han ska komma tillbaks känns nästan helt omöjlig att hantera.
Nu är han tillbaks i semesterparadiset, med alla turister…
  Han ska jobba ihop lite pengar och ordna med allt praktiskt, sedan kommer han hit för gott. Vi pratar var kväll, och han säger hela tiden att han saknar mig och att han knappt kan vänta på att få flytta hit. Ändå kommer tvivlet gnagande var gång vi lagt på luren. Han är ju tillbaks till solen och värmen, till alla flirtiga turister och sitt normala liv igen. Hur kan han längta tillbaks till iskalla Sverige och min lilla tvåa???
  Nina lugnar mig och får mig att, för stunden i alla fall, inse att han faktiskt har gjort detta en gång innan för min skull. Att jobba ihop pengar för att kunna träffa mig, menar hon.
Vi sitter hopkurade i hennes soffa och äter pizza och dricker vin.
  Känner att jag inte vill vara själv i natt, så jag frågar om jag får låna hennes soffa. Självklart plockar Nina fram täcke och kudde till mig, och faktiskt sover jag riktigt gott och länge hela natten. På morgonen känns allt lite bättre, och jag känner inte riktigt lika mycket tvivel, men saknaden är enorm…
Läget på stan pil
 ”Jag vann inte bara en resa...”
Ligger på Carlos arm och lyssnar på hans jämna andetag…
  En dag till har vi tillsammans, nästan två. I morgon eftermiddag åker han hem igen. Men han kommer snart tillbaks, han har bestämt sig för att ge oss en chans och flytta hit.
Tänk att någon är beredd att ge upp så mycket för min skull, tänk att någon kan göra mig så lycklig och få mig att må så bra…
  Semesterresan som Nina och jag vann visade sig vara det bästa som hänt mig. Jag vann inte bara en resa med sol och bad. Jag vann mitt livs kärlek!
  När Carlos vaknar har jag hunnit göra kaffe och värma frallor i ugnen. Han ler mot mig där han står i köksdörren i min morgonrock. Nina ringer på dörren, vi har bjudit in henne på frukost den här morgonen. Hon ska få bli den första att veta om Carlos flyttplaner. Nina blir precis så glad för våran skull som jag hade hoppats på.
  När jag sitter här vid köksbordet och tittar på två av de människor som jag älskar mest av allt, då känner att jag att jag är världens lyckligaste människa…
Läget på stan pil
 ”Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken”
Med andedräkten ångandes ur munnen halvsprang jag till tunnelbanan, det har blivit riktigt kallt om morgnarna nu. Carlos, stackaren var inte riktigt beredd på kylan. Han hade bara sommarkläder med sig, så efter jobbet skulle vi ut på stan och införskaffa några tjocka tröjor till honom.
  Även om han snart skulle åka hem till Spanien igen, ville han inte frysa de sista dagarna han var här.
Jag bävade inför det kommande avskedet, men försökte att inte tänka alltför mycket på det. Försöka njuta av de dagar som vi faktiskt har kvar tillsammans.
  På kvällen, efter vår shoppingrunda, satt vi och tittade på korten från Spanien. Carlos la ner albumet på bordet och tittade på mig. Han ville prata med mig om någonting sa han…
  Det visade sig att han hade tänkt mycket på oss, och på hur det skulle bli i fortsättningen. Att vi bodde så långt ifrån varandra gjorde det hela ganska så ohållbart sa han…
  Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken, svalde hårt och mötte hans blick. Gjorde mig förberedd på vad som skulle komma…
Läget på stan pil
 ”Min kärlek från Spanien”
Nina, Carlos och jag satt och åt pizza, hemma hos mig. Vi satt och fnissade över alla missförstånd som uppkommit under middagen hemma hos mina föräldrar…
  Mamma hade inte alls förstått att Carlos var ”min kärlek” från Spanien, hon hade trott att han var någon slags utbytesstudent, som jag hade förbarmat mig över. Och när hon i förtroende hade viskat till mig, att han kanske skulle kunna vara något för Nina, nu när allt var så jobbigt för henne med den där andre tokstollen som hade överfallit henne…
Då hade jag inte vetat vad jag skulle säga.
  Hur som helst hade middagen gått bra och alla var glada och nöjda, när vi som vanligt tog en taxi hem med varsitt matpaket under armen.
  Nu satt vi dock och mumsade på tre stora pizzor från Pizza Express, och pimplade vin…
  Efter maten tittade vi på foton från semestern, och när Nina lite senare ursäktade sig med att hon var jättetrött och skulle bege sig hemåt, kröp jag och Carlos ner under filten i soffan och avslutade kvällen med en film och en skål popcorn.
Läget på stan pil
 ”Hur ska jag presentera Carlos”
Jag ligger och tittar på Carlos när han sover, känner mig så lycklig. Tänk att han faktiskt kom hit, till mig…
  Telefonen ringer, och det är mamma som undrar om jag ska komma ut och äta brunch med dem. Vet inte riktigt vad jag ska säga, mumlar nåt om att jag har en kompis på besök…
Men mamma säger bara att, ta med henne också, du vet att dina vänner är alltid sååå välkomna hit.
  Carlos har vaknat av telefonsamtalet, och jag frågar om han skulle kunna tänka sig att följa med hem till mina föräldrar. I samma stund som frågan trillar ut ur munnen, inser jag vad jag har sagt. Fy vad dum jag är, han har knappt hunnit landa i Sverige och jag vill släpa hem honom till mina föräldrar…
  Men han bara ler och säger att det ska bli jättetrevligt.
  Hinner svära över mig själv flera gånger under tiden jag står i duschen. Hur sjutton ska jag nu presentera honom för mina föräldrar???
Läget på stan pil
 ”Varför går tiden så sakta?”
Det känns hårt att behöva gå upp och bege sig till jobbet när Carlos ligger kvar i sängen. Men eftersom han överraskade mig med sin ankomst, har jag inte hunnit att ta ledigt…
  Dagen segar sig fram, och jag ringer hem flera gånger. Carlos försäkrar mig gång på gång att det inte gör något, att han förstår att jag måste jobba. Varför går tiden så sakta!?
  När arbetsdagen är slut, formligen springer jag hem. Carlos har varit och handlat och står med middagen färdig, gud vad jag älskar denne man.
Nina ringer och hon skriker rakt ut när jag berättar att Carlos är på besök.
Du ser! Han kom till dig till slut, ropar hon, sen skrattar hon och undrar när vi har tid att slita oss från varandra och ta en sväng på stan med henne…
  Helst av allt hade jag velat krypa ihop med Carlos på soffan, men jag inser att han kanske vill komma ut lite efter att ha suttit hemma i lägenheten en hel dag. Så efter maten frågar jag om han har lust att träffa Nina och få en liten sightseeing på stan…
Läget på stan pil
 ”Det är Carlos!”
Ösregn ute, känner mig som en dränkt katt när jag knuffar upp porten och kliver in i trapphuset. När jag kommer ut ur hissen får jag en känsla av att det är något som inte stämmer…
  På dörrhandtaget hänger en blombukett och det sitter någon lite längre ner i trappen. Min första tanke är att det är Andreas, killen som inte vill lämna Nina ifred, och att jag borde göra helt om och fly…
  Men så väntar jag en stund, och människan som satt i trappen reser på sig. Det är Carlos!
Han ville överraska mig, säger han, medan han kramar om mig hårt och länge…
  Han frågar om jag är arg på honom, för att han bara dök upp som gubben i lådan. Hur ska jag kunna vara arg på honom, så som jag har längtat efter den här dagen…
  Jag lagar middag till oss, och tackar de högre makterna för att det finns en flaska vin kvar i kylen. Carlos är trött efter resan, så vi tittar lite på tv och sen bäddar jag i soffan åt mig själv och erbjuder honom sängen…
  Han skrattar lite och frågar, med en road glimt i ögonvrån, du har ju en dubbelsäng. Varför ska du sova på soffan?
Läget på stan pil
 ”Årets sista dopp”
Solen skiner och det är riktigt varmt ute. Nina, Sara och jag bestämmer oss för att åka och bada, kanske årets sista dopp. När vi kommer fram, bestämmer vi oss för att det får räcka med att sola, badkrukor som vi är…
  Annat var det i Spanien, då hoppade Nina och jag bland vågorna. Men det är ju en helt annan värme där nere. I glasskön spiller en unge en hel mjukglass över Saras fötter. Ungen tjuter, mamman tröstar och ursäktar sig och Nina och jag skrattar så vi viker oss dubbla. Sara bara står där och ser förtvivlad ut…
  På kvällen sitter vår lilla trio på en uteservering och dricker öl, när en servitör tappar ut en öl i Saras knä…
Det är verkligen inte Saras dag!
Som tröst får vi i alla fall varsin ny öl, det var generöst av stället att bjuda oss alla på varsin öl.
  På hemvägen står det en kille och jonglerar med brinnande facklor i ett gathörn. Sara tittar på oss och säger att nu går vi härifrån, jag vill verkligen inte ha en brinnande fackla över mig…
Läget på stan pil
 ”Slocknar på soffan”
Musiken dånar och dansgolvet är fullt, Nina och jag bestämde oss för att strunta i morgondagen och ta oss en riktig utekväll…
  Vi har skitkul, och kvällen har varit verkligt lyckad konstaterar vi när vi sitter framför tv:n hemma hos henne på morgonkvisten. Tittar på klockan och konstaterar att det knappast är lönt att gå och lägga sig. En riktigt kall dusch, några koppar kaffe och en minttablett senare rusar vi fnittrande iväg på varsitt håll…
  På jobbet går dagen oändligt sakta. Sista gången jag festar en vardag…
  Väl hemma, hinner jag knappt innanför dörren förrän jag slocknar på soffan med kläderna på.
Nina ringer några timmar senare, och beklagar sig över hur vi kunde vara så dumma att gå ut en kväll innan det är arbetsdag.
  Fast jag bestämt mig för att lägga mig tidigt, blir det sent.
Nina kom över med kinamat och några filmer. Sen satt vi och pratade till klockan blev över midnatt.
  Bävar inför morgondagen…
Läget på stan pil
 ”Åh, vad jag längtar”
Sommaren börjar ta slut, vissa dagar är riktigt kalla nu. Men så dyker det upp en och annan riktig sommardag igen…

Längtar efter Carlos, vill ju att han kommer när det är fint väder här. Inte så kul att visa honom runt i snöslask och isiga vindar precis. Men faktiskt verkar det som om han ska kunna komma ganska så snart nu…
  Undrar om jag har för höga förväntningar? Försöker att intala mig själv att det bara är en vän som ska komma och hälsa på, men hjärtat slår alltid några extraslag och jag känner mig lite för glad, för att det skulle vara ett helt vanligt besök jag väntar på…

Nina skrattar när jag försöker förklara för henne…
Så klart att det är mer än bara ett vanligt besök, säger hon. Och det är det säkert från hans sida också, försäkrar hon mig.
  På natten ringer Carlos…
Han säger; vilken dag som helst nu, snart ses vi…
  Åh, vad jag längtar…
Läget på stan pil
 ”En snabb öl på stan”
Mamma har bjudit in mig och Nina på middag. Hon tycker att det som hänt är hemskt och sitter och ojar sig över detta i princip hela middagen igenom. Jag, Nina och pappa sitter och ger varandra ögonkast och små miner under tiden mamma maler på.

När vi åkt därifrån,
i taxi såklart, mamma hade inte gett sig på den punkten, bestämmer vi oss för att ta en snabb öl på stan. För som Nina menade, ”det aset ska inte kunna bestämma vad jag ska kunna göra”…
  Kvällen blev trevlig, och den snabba ölen förvandlades snabbt till en helkväll ute. Vi dansade och hade kul, flirtade till och med lite med några killar vid korvkiosken. Men vi backade när de frågade om vi skulle med på efterfest, skyllde på att vi skulle upp och jobba dagen efter…

Utanför Ninas ytterdörr väntar en jättebukett rosor när vi kommer hem. Nina slänger dem i soporna med en gång och frågar om vi inte kan åka hem till mig istället.
Jag bäddar i soffan åt henne, drar ur telefonjacket med tanke på att Andreas faktiskt ringt hem till mig en gång efter överfallet…
  När jag krupit ner i sängen ligger jag och undrar om Carlos försöker ringa…
Läget på stan pil
 ”Överfall”
Ringer till Nina för att se om hon känner för att träffas. Efter lite övertalning går hon med på att ta en fika på stan. Känner mig lite som min egen mamma, som ringer och tjatar…
 
Efter överfallet, har inte Nina varit särskilt pigg på att gå utanför dörren, inte mer än för att ta sig till och från jobbet i alla fall. Och jag kan förstå henne, att ha en komplett idiot som förföljer och dessutom har överfallit henne gör väl inte världen utanför lägenhetsdörren särskilt lockande.
  Men nu skulle vi alltså ut på stan igen…

När vi sitter på fiket
känns det som om Nina äntligen slappnar av lite, hon till och med skojar lite om händelsen.
Jag passar på att berätta om Carlos senaste samtal, han ska ju komma hit snart…
  När jag följt Nina till porten och tagit mig hem själv, ringer telefonen. Det är Andreas…
Han gråter och ber om ursäkt, bönar och ber om att jag ska övertala Nina att ta tillbaks sin anmälan. Han vet inte vad som for i honom, han skulle aldrig vilja skada Nina, han älskar ju henne…
  Jag lägger luren i örat på honom…
Läget på stan pil
 Nina och jag sitter på polisstationen…
Den här Andreas-historien har gått över gränsen, och nu ska Nina polisanmäla honom för hot och trakasserier. Härom natten hade han hotat henne, om inte han kunde få henne så skulle han minsann se till att ingen någonsin skulle vilja ha henne. Morgonen därpå hade han budat över blommor och ett kort där det stod förlåt…

Han hade ringt
henne 93 gånger den dagen och skickat 74 sms, ömsom ångerfull och kärlekskrank , ömsom direkt hotfull. På natten hade han stått och ringt på hennes porttelefon i två timmar, så nu fick det vara nog tyckte Nina.

Jag är nog mer
skärrad än vad Nina verkar vara. Jag ser Andreas som en psykopat, medan hon bara är trött på att aldrig få bli lämnad ifred…
  När vi går från polisstationen händer det hemska…
Jag hinner bara uppfatta att någon kommer rusande emot oss, sedan ligger Nina på marken. Jag vänder mig om och ser hur Andreas försvinner bakom gathörnet.
Tack och lov var det ”bara” ett knytnävsslag i ansiktet, men Nina är ordentlig omskakad och gråter hela tiden på väg till sjukhuset. När polisen kommer dit har hon lugnat sig lite, och kan själv redogöra för det som hänt…
Läget på stan pil
  ”Äntligen börjar det lossna...”
Carlos har pratat med sin chef, och nu verkar det som om han ska få ledigt inom en snar framtid. Han lät glad på riktigt när han ringde och berättade det. Undrar om han längtar på samma sätt som jag gör? Eller om jag fortfarande bara är en semesterflirt att bo hos när han är ute och reser?

Nina jublar när hon får höra nyheten. ”Gud vad roligt, är du inte nervös”, nästan skriker hon genom telefonluren. Det är väl klart att jag är nervös, men just nu är jag mest bara glad…
  På kvällen går vi ut och firar Carlos nära förestående ankomst, fast egentligen vet jag ju inte riktigt hur nära förestående den är…
Hur som helst har vi jättekul, ända tills vi står vid korvkiosken innan vi ska bege oss hemåt.

Från ingenstans
dyker Andreas upp, killen som Nina dumpat om och om igen, men som vägrar ge upp. Han klänger sig fast vid Nina och ber henne nästan bokstavligen på sina bara ben om att få följa med henne hem…
  När hon vägrar börjar han att bli hotfull, det hela blir rätt obehagligt och vi slänger oss i en taxi hem till mig…
Läget på stan pil
 ”Han gav sig inte”
Lämnade in mobiltelefonen för lagning, displayen hade slutat att fungera…
Hade ”bråkat” med en expedit innan om huruvida fotona skulle komma att försvinna under reparationen eller ej. Men nu fick jag tag i en vettigare människa, han hjälpte mig att via en kortläsare föra över bilderna till en cd-skiva…
Man undrar varför inte den första människan kunde ha gjort det första gången jag var inne och frågade?

Nina skrattade
gott åt min lånetelefon a´la stenåldern, men vadå den fungerade i alla fall…
  Och det gjorde Ninas telefon också. Den pep oavbrutet trots, eller kanske på grund av, att Nina ignorerade de inkommande sms:en.
”Han fattar tydligen inte att jag inte vill ha med honom att göra”, Nina beklagade sig.

Andreas, killen
som hon låtit sova över på soffan efter lite hånglande en kväll, ville till varje pris att han och Nina skulle träffas igen. Något som Nina absolut inte ville.
Hon hade sagt till honom rakt ut att hon inte ville ha någon som helst kontakt med honom, men han gav sig inte…
Läget på stan pil
 ”Bråkat med mamma...”
Försökte få henne att förstå hur enerverande det är att hon ringer två gånger om dagen, för att se att jag mår bra. Att hon måste släppa det som hände mig, och inse att det förmodligen aldrig händer igen…

Men mamma är mamma, och istället för att försöka förstå…
  Varför kunde jag inte förstå att hon bara är rädd om mig, hade det blivit förbjudet att älska och bry sig om sin dotter…
  ”Du kommer förstå det här när du själv får barn, ja om jag nu någonsin kommer att bli mormor…”
Jag bara slängde igen dörren och gick, orkade inte lyssna på henne…

Senare på kvällen
ringer pappa, han förstår att jag tycker att det är jobbigt att ha mamma som en vakande hök över mig hela tiden. Han lovar att försöka prata med henne.
”Men jag kan inte lova dig bättring, du vet hur hon kan vara”, säger han innan vi säger god natt och lägger på luren…
  Ännu senare ringer telefonen igen, det är Carlos…
Läget på stan pil
 ”Stupar i säng”
Sitter nästan och sover under genomgången på jobbet, har knappast sovit nåt alls i natt. Carlos ringde vid halv ett, och vi pratade fram till fyratiden i morse…

Häller i mig en mugg kaffe från automaten, och beger mig till min första vårdtagare för dagen…
  Stupar i säng när jag kommer hem, vaknar av att mamma ringer. Hon har hållit koll på mig ända sedan jag blev drogad, det börjar bli lite jobbigt…
När hon har försäkrat sig om att jag mår bra, och efter att jag lovat att titta hem till dem i helgen lägger hon äntligen på luren. Puffar till kudden, lägger mig tillrätta och somnar om…

När jag vaknar är det mörkt ute. Efter en koll på klockan konstaterar jag att jag sovit i 6 timmar, klockan har hunnit bli elva på kvällen…
Bestämmer mig på stående fot för att sjuka mig dagen därpå. Ringer telefonsvararen på jobbet och säger att jag nog fått någon slags influensa, att jag sovit hela kvällen och känner mig riktigt dålig…
  Ordnar mig en kopp kaffe och slänger mig framför tv:n…
Läget på stan pil
 ”Tänk om han vill gifta sig”
Pizza är bakfyllemat…  Gott, enkelt och mättande.
Nina och jag sitter hemma hos henne och äter pizza, Nina har ångest för ett hon låtit Andreas sova över…

”Tänk om han tror att jag vill gifta mig med honom”, Nina lägger ner besticken och ser förtvivlad ut.
Colan sprutar ut över bordet, jag frustar och vet inte riktigt vad jag ska säga.
”Du tror väl för fan inte att han tänker gifta sig med första bästa tjej han får sova över hos”, skrattar jag. Nina börjar skratta hon också, nej det förstod hon ju faktiskt. Det var ångesttankarna som tog över…
  Nina undrar om jag har hört av Carlos någonting. Och jo, det har jag ju. Vi har pratat nästan varje natt, men det vill jag inte berätta. Inte ens för Nina, jag känner att jag själv måste komma underfund med mina känslor först innan jag kan berätta nåt.
Säger bara att han inte kunde få ledigt, att han ska komma lite längre fram. Byter samtalsämne och försöker pumpa Nina på mer smaskiga detaljer om vad som hänt mellan henne och Andreas…

Framåt kvällen, när vi börjar bli människor igen, bestämmer vi oss för att dra ut…
  Musiken är hög, humöret är på topp när vi banar oss fram mot baren. Plötsligt tvärstannar Nina, hon vänder sig mot mig och föser mig bakåt. Andreas är här väser hon mig i örat, medan hon styr stegen mot toaletterna…
 
 ”Redo för nattlivet”
Solen skiner, jobbet flyter på, till och med mamma har lugnat ner sig lite grann sen jag blev drogad den där kvällen…
Livet är faktiskt riktigt behagligt att leva just nu.
  Njuter i fulla drag av den sista kvällssolen, där jag sitter på en filt med bästa vännen i parken. Vinflaskan är slut och humöret är på topp. Vi samlar ihop filten, tomflaskan och våra andra saker vi haft med oss.
Efter en dusch och klädombyte hemma hos Nina, är vi redo för nattlivet i city.

Dricker bara flasköl
hela kvällen, släpper den inte ifrån mig…
Nina tycker att jag blivit nojjig, ”bara du har koll på glaset, kan du väl dricka annat än flasköl”, menar hon.
  Hur som helst har vi roligt, och efter det sedvanliga stoppet vid korvkiosken åker vi hem till mig. Med i taxin har vi två killar som vi träffat under kvällen, Peter och Andreas.
Väl hemkomna bestämmer vi oss för att titta på en film, Nina och Peter börjar hångla ganska så omgående. Jag märker att Peter är inne på samma spår, men jag kan inte riktigt få Carlos ur bakhuvudet.

När Nina och Andreas
ringer efter taxi, har Peter förstått min vink och frågar Andreas om det är okej att han delar taxin med dem…
Lättad slår jag igen dörren efter mina gäster, låser dörren och kryper ner i sängen…
Läget på stan pil
 ”Håller jag på att bli kär?”
Carlos har ringt i natt igen, han sa att han längtade efter mig…
  När jag sprang iväg till tunnelbanan den morgonen kom jag på mig själv med att småle hela tiden, det fanns någon som längtade efter mig. Herrejisses, vad höll jag på med. Höll jag på att bli kär???

Det var inte logiskt att bli kär i en semesterflirt, som dessutom var bosatt på semesterorten.
Nina bara skrattade när jag nästan i panik ringde till henne på lunchen.
”Det är väl inte så farligt gumman, du om någon behöver få känna lite av kärleken igen.”
  När jag kom hem var jag så rastlös att jag började städa lägenheten från golv till tak. Och när jag var klar med det, började jag att vika alla mina kläder i prydliga små högar…
När jag var klar kunde min garderob ha platsat i vilket heminredningsmagazin som helst…

Kunde det verkligen
vara så att mina känslor för Carlos växt sig starkare än den oskyldiga flirt jag intalat mig själv att den var???
Läget på stan pil
 ”Hos polisen”
Satt och åt middag, om man nu kan kalla pizzarester från gårdagen för middag, när telefonen ringde. Det var polisen som ville att jag skulle komma ner till stationen och titta på några foton dagen därpå…

Nina följde med som moraliskt stöd. Bilderna jag tittade på visade en massa män i olika åldrar, jag kände inte igen ett enda ansikte…
  Nästan lite besviken gick vi därifrån. Vi köpte med oss kakor och varsin tårtbit på vägen hem. På tunnelbanan ringde mobilen, det var Sara som undrade hur det hade gått…

Hemma hos Nina slängde vi oss i soffan, och med varsin sked i högsta hugg började vi slafsa i oss våra tårtbitar. Ibland är det så härligt befriande att bara glufsa i sig godsaker direkt ur kartongen…
  Eftersom vi båda var lediga dagen efter, sov jag över på Ninas soffa. Morgonen därpå började vi med kaffe och kakorna som blivit över sen gårdagens frossande. Sen gick vi ut på stan och fönstershoppade…
Läget på stan pil
 ”Carlos ringde”
På middag hemma hos mamma och pappa, mamma hade försökt få mig att tillbringa varenda lediga stund jag haft hemma hos dem.
”Det är bättre att du är här hemma, än att du råkar illa ut igen…”

Några timmar efter att vi ätit lyckades jag övertyga henne om att jag skulle klara mig alldeles utmärkt hemma i min egen lägenhet. Jag lovade att ta taxi, be taxichauffören vänta tills jag kommit in genom porten och att låsa dörren om mig…
  Väl hemma ringde jag till Nina för att prata av mig om mammas hysteri…
Visst var det otäckt det som hänt. Att bli drogad genom att någon häller något i ens glas i ett obevakat ögonblick är väl inte ett drömscenario precis, men jag tänkte inte låta det styra resten av mitt liv.

På natten ringde Carlos, han hade inte kunnat ta ledigt från sitt jobb som han hade planerat.
”But don’t worry beautiful, I will come and see you. We’ll just have to wait a bit longer…”
  Morgonen därpå var min fridag, åkte in till stan och klippte mig. Tog tunnelbanan, mamma hade fått spader om hon hade vetat det. Hon hade satt in pengar på mitt konto till taxipengar, funderar på att berätta för henne att det finns taxichaufförer som misshandlar och våldtar också…
Fast då hade hon nog skickat mig till ett nunnekloster…
Läget på stan pil
 ”Drogad”
Jag mår illa, allt snurrar…
För mycket folk i vägen, musiken är alldeles för hög, måste ut…
  Vaknar av mammas röst, hennes röst är några tonlägen för hög för att det skulle vara normalt…
”… Men ni måste ju kunna göra något! Ni får förhöra alla som var där…”

Vrider på huvudet och ser pappas ansikte, han ser orolig ut…
  När jag fått allt klart för mig, visar det sig att någon har spetsat min drink när vi var ute igår. Nina och Sara hade som tur var sett mig när jag försökt ta mig ut från stället, och följt efter…
De hade sett till att jag kommit till sjukhuset, och sedan ringt mina föräldrar.
  Två uniformerade poliser kom för att prata med mig, men jag hade inte så värst mycket att berätta. Helt plötsligt hade jag börjat må illa, och sedan mindes jag inte så mycket mer än att jag vaknat här på sjukhuset.

Poliserna berättade
att de hade haft ovanligt många fall av tjejer som blivit drogade och våldtagna den senaste tiden. Jag skulle tacka min lyckliga stjärna att jag hade vänner som var uppmärksamma och inte hade lämnat mig i sticket.
  Aldrig att jag tänker lämna mitt glas utom synhåll igen!
 
 ”Drömde om Carlos”
Hemma hos mamma och pappa för att visa semesterbilderna, hade dock plockat bort vissa som jag visste att mamma hade reagerat på…
  Pratade om att vi hade fått nya vänner, att någon av dem kanske skulle komma till Sverige och hälsa på. Mamma reagerade inte nämnvärt på det, bara att det kunde väl bli trevligt.

Efter en god
middag och med matlåda med hem, åkte jag hem till Sara. Det var länge sedan vi hade setts. På kvällen åt vi upp matlådan och jag berättade om Ninas och min semester, och om Carlos. Sara tyckte att det var jättespännande att han skulle komma hit.
”Kanske han har en snygg kompis till mig”, skojade hon. Sara har haft sin Johan i åratal och skulle aldrig komma på tanken att hitta någon annan.

Ibland kan jag
sakna det där att ha någon, samtidigt som det är skönt att vara fri också. Det är väl så kanske, att man saknar det man inte har…
  På natten drömde jag om Carlos, att vi var i Spanien och badade i havet i månskenet…
 
 ”Carlos röst”
Vaknade av att mobilen ringde. En snabb blick på väckarklockan, tre på natten! Vem ringer så här dags?
”Hello beautiful, did I wake you up?”
Carlos röst, med ens blev jag klarvaken.
  När vi pratat klart, var jag tvungen att ringa Nina. Hon blev väl inte sådär överförtjust över att bli väckt vid fyratiden på morgonen precis. Men lyssnade tålmodigt på mitt babblande…

Carlos skulle komma
hit, och ville träffa mig. Vad skulle jag ta mig till?
”Men herregud Ann, bara träffa honom och se vad som händer och hur det känns”
Nina lät trött, inte så konstigt kanske med tanke på den tidiga timmen.
  När vi lagt på luren kunde jag omöjligt sova. Gick upp och började fixa med frukost, och för en gångs skull behövde jag inte stressa iväg till jobbet…

Dagen bara flög
iväg, och när jag kom hem satte jag mig ner och började att skriva ett brev till Carlos.
 Hej Carlos
Jag blev förvånad, men såklart glad över att du ringde. Det ska bli trevligt att träffas och få visa dig min stad. Den är helt klart annorlunda, jämfört med din…
 
Sen tog det stopp, vad skriver man till någon man knappt känner?
 
 ”En flört”
Nina och jag satt hemma hos henne och tittade på fotona från vår Spanienresa, riktigt kul hade vi haft…
Jag hade haft en liten flört med en bartender, inget allvarligt, mest på skoj. Men det hade resulterat i många gratisdrinkar och fria inträden på olika klubbar…
  Vi hade åkt från Sverige en ganska kylig och blåsig dag, och kommit hem när våren intagit landet med storm, en välkommen överraskning…

Mamma hade såklart
ringt på mobilen bara några minuter efter att vi hade landat. Hade vi haft trevligt, vi hade väl inte varit ute och slarvat om nätterna och vi hade väl ätit ordentligt om dagarna…
Tacka de högre makterna för att vi redan bestämt att Ninas moster skulle hämta oss från flygplatsen, jag hade nog fått ett lätt psykbryt om jag hade tvingats sitta i samma bil som min mor hela vägen hem…
  Så nu satt vi alltså uppkrupna i soffan och delade en flaska vin och glada semesterminnen. Carlos, bartendern, log mot mig från fotot…
Tänk egentligen så många människor som man möter, men aldrig mer ägnar särskilt många tankar åt i livet.

Vad blev det
av den lilla flickan som jag hjälpte hitta sin mamma i tunnelbanan, den snälla taxichauffören som skjutsade hem mig gratis för att jag skulle slippa gå hem själv mitt i natten…
  Och skulle Carlos överhuvudtaget komma ihåg mig om en månad eller två?
 
 ”Vi dansade hela natten”
Äntligen var vi på väg mot solen. Fnittriga och glada satt Nina och jag och smuttade på var sitt glas vin och tittade ut genom flygplansfönstret.
  Mamma hade ringt och förmanat mig i går, berättat att hon tyckte att det var olämpligt att resa iväg på egen hand så kort tid efter separationen. Vi skulle väl inte ut på dansställen?
Hade lagt fingrarna i kors och lovat att vi knappt skulle gå utanför hotellområdet.

Hotellet var jättefint och poolen var enorm. Vi brydde oss inte ens om att packa upp mer än bikini och sololja, sen låg vi på första parkett vid poolkanten.
  På kvällen åt vi på en liten mysig restaurang, och sedan begav vi oss ut i det spanska nattlivet…

I baren på stället vi hittat flörtade bartendern med mig och undrade om vi ville komma på fest nästa kväll. Jag fick hans telefonnummer och lovade att ringa under morgondagen, undrar hur många tjejer han skulle hinna ge sitt nummer till innan kvällen var slut?
  Vi dansade och hade skitkul hela natten, klockan var redan morgon när vi rumlade in på hotellet och somnade på några sekunder.
 
 ”Minneskort”
Mobilen slutade att fungera igår, eller…  den fungerar, det är bara det att det syns ingenting på displayen. Var inne i butiken där jag köpt den, eftersom jag faktiskt har garantitid kvar på ”skiten”. Blev expedierad av en liten nippertippa som säkert inte var en dag över 18 år, berättade att displayen var trasig och frågade henne om mina foton skulle komma att raderas när den blir ivägskickad på reparation.
  Det visste hon inte, men hon tyckte att jag skulle lägga över dem på minneskortet för säkerhets skull.
Förklarade för henne igen att displayen inte fungerar, och att det då är svårt att göra något överhuvudtaget med telefonen. Frågade om hon kunde be reparatören att ringa upp mig om det skulle bli tvunget att raderas några foton.

Och nippertippan bara
stod och log sitt påklistrade leende: ”Du kan ju lägga över dina foton på minneskortet, så har du ju dem där…”
  Började fundera på om tjejen ifråga egentligen var blond (ursäkta alla ni som är blondiner, men det är ju ett talesätt). Tog tre djupa andetag och förklarade en tredje gång att eftersom man inte kan se något på displayen, kan jag inte lägga över mina foton på minneskortet…
Kanske kunde hon hjälpa mig på något sätt?

Fortfarande leendes
förklarade ”lilla barbiedockan”, att om jag lagrade (oj ett nytt ord som trillade ur hennes mun) fotona på minneskortet istället för att ha dem lagrade i telefonen…
  Det var då jag på allvar började leta efter en sladd som gick från ett eluttag till denna mekaniska ”docka”…
  Jag har telefonen liggandes på nattygsbordet, aldrig att jag hade lämnat den till fröken ”ingenting-mellan-öronen”…
 
Läget på stan knapp
 
 ”I blåsväder”
Typiskt att det ska blåsa orkanvindar ute när man ska iväg och fixa med pass, man ser säkert ut som ett fågelbo i håret när man ska ta fotot…Nina, min egen lilla ängel har tack och lov utrustat sig med spegel, borste och hårspray. Fnittrande som två fjortonåringar står vi och sliter och drar i hårtestarna tills vi ser något så när normala ut igen efter vår färd genom ett blåsigt Stockholm. Efter passexpeditionen bestämmer vi oss för att luncha ute. Vi går till café dubblew, Nina beställer wook och jag tar en pasta…

Där sitter vi och drömmer om sol och värme medan det blåser friska vindar utanför fönstret. Jag berättar för Nina, att min mamma nästan fått spader när jag berättat om vår förestående resa. Hon tyckte verkligen inte att det passade sig så kort tid efter en separation, att människor skulle tro att jag var desperat och sökte tillfälliga förbindelser utomlands…

Nina skrattade gott, hon vet ju precis hur min mamma är.
Men vad sa din pappa då, undrade hon. Han hade stuckit till mig några 100-lappar, lite hjälp till reskassan hade han sagt.Och så skullle jag hälsa så gott till dig och tacka, sa jag till Nina. För att du såg till att jag kommer ut i världen…
 
Läget på stan knapp
 
 "Du är alldeles för smal"
Pappa ringde och undrade när jag hade tänkt bemöda mig med att offra en eftermiddag eller kväll för att hälsa på mina föräldrar. Så typiskt mamma att låta pappa ringa hennes ärende, för det är hon som tycker att jag borde hälsa på oftare…

Bestämde att jag skulle titta över på middag samma kväll, bäst att få det överstökat så fort som möjligt. Inte för att jag tycker illa om mina föräldrar, pappa och jag har alltid kommit överrens och han har alltid förstått och respekterat att jag behöver ha ett eget liv. Mamma har haft lite svårare att acceptera att hennes lilla flicka inte längre behöver alla hennes omsorger och faktiskt har ett privatliv som jag kanske inte alltid vill dela med henne.
  När jag kom in i hallen luktade det mat och mamma kom småspringande ut i hallen och omfamnade mig. Hon sköt mig ifrån sig en bit och skakade på huvudet, ”men flicka lilla, du är alldeles för smal…”

Senare på kvällen när middagen var avklarad, och mamma dukade fram kakor och bullar började frågorna att hagla…
  Äter du ordentligt nu när du bor själv?
Du är väl inte ute och slarvar om nätterna?
Har du träffat någon trevlig pojke?
  Hur ska jag ha hunnit träffa någon trevlig pojke om jag inte ska vara ute och slarva om nätterna, muttrade jag. Pappa blinkade åt mig och log, medan mamma malde på med förmaningar och råd…
 
Läget på stan knapp
 
 "Vi ska till Spanien"
Vaknar med ett ryck, telefonen ringer…
En snabb blick på väckarklockan, 05.32. Vem ringer så här dags? Det är Nina, först förstår jag inte vad hon säger.
 – Vi har vunnit! Viva Espania, here we come!

Det visar sig att Nina har fyllt i ett tävlingsformulär på nätet, och nu har hon vunnit en resa för två till Spanien.
 – Och det är klart att min allra bästa vän ska med!
  Det är först när jag lagt på luren som det hon sagt sjunker in, vi ska till Spanien…
  För en gångs skull är vi lediga samtidigt, så efter en snabb dusch är jag på väg hem till Nina. Så här dags har jag nog aldrig varit uppe på min lediga dag…

Vi bestämmer oss för att fira med frukost på stan, och sedan shoppa loss inför vår kommande resa. Nya badkläder, linnen, strandklänningar, solkräm och annat som man bara måste ha med sig på en solsemester…
  Det är förvisso ett tag tills avresedatumet, men att förbereda sig i god tid är väl aldrig fel?!
 
Läget på stan knapp
 
 "Begravning"
Isande kallt, men luften är klar och solen skiner…
  Andedräkten ryker när jag sakta går upp för kyrkbacken med min bukett med prästkragar i handen. Känner igen några kvinnor från hemsjukvården, annars är alla ansikten obekanta…
  Åke hade vid något tillfälle berättat att han tyckte om prästkragar, så därför hade jag köpt dem.
Först hade jag inte tänkt att gå på begravningen, men Nina hade till slut övertalat mig. För att visa respekt, hade hon sagt.

Prästen höll ett fint tal, inget högtravande dravel, enkelt och smakfullt…
  När ceremonin var över och jag hade bytt några ord med kvinnorna från hemsjukvården, gick jag hemåt. Hade tagit ledigt hela dagen från jobbet, och även om jag inte hade känt Åke mer än som vårdtagare var jag helt slut efter begravningen.

Att en människa bara försvinner från den här världen, tanken är så stor och lite skrämmande också. Jag ska också bara försvinna en dag, undrar om det är någon som kommer till  min begravning då?
  Nina kom över på kvällen med godis och hyrfilm, hon är en riktig vän som alltid finns där när man behöver henne.
Hon kommer nog på min begravning i alla fall…
 
Läget på stan knapp
 
 "Exet"
Sprang på exet i tunnelbanan i dag, var glad att jag hade ansträngt mig lite med makeupen i morse. Inte för att jag bryr mig egentligen, men det hade kanske inte varit så kul att se ut som sju svåra år första gången man springer på honom efter separationen.

Kändes inte alls så jobbigt och obekvämt som jag  hade föreställt mig att det skulle bli. Frågade hur han hade det, om han hade fått jobbet han sökt…
Lite kallprat sådär medan vi väntade på tåget, flöt på förvånandsvärt bra.

Sen när jag satt i vagnen, då var jag tvungen att ringa till Nina och berätta. Hon bara skrattade åt mig och sa att ”vad var det jag sa, du klarar dig hur bra som helst på egen hand”.
Och då kände jag det, jag klarar mig bra på egna ben…

När jag med ett stort leende och fylld med ett nyvunnet självförtroende klev in på jobbet, sände jag en tacksam tanke till mitt ex. Du fick mig att må bra när vi träffades, och du har fått mig att må bra när vi bröt upp…
 
Läget på stan knapp
 
 "Teknikens under"
Teknikens under är underbar när den fungerar. Men när den inte fungerar, det är då man inser hur beroende man är av all IT-teknik…När datorn kraschar kan jag helt plötsligt inte betala mina räkningar, jag kan inte maila in mina timmar till chefen och jag får inte tag på Nina.

Brukar ”plinga” henne på msn när hon inte svarar i telefonen, förr eller senare får hon ju syn på mitt mess.När jag hunnit springa en extrarunda till lokalen för att fylla i en pappersblankett med mina timmar, stått i kö på banken och betalat massor med pengar för att få lov att betala mina räkningar, då svarar äntligen Nina.

Vi bestämmer att vi ska ses hos henne vid 19-tiden för att äta middag tillsammans…Nina har hyrt en film som vi tittar på efter maten. Tänk så underbart skönt att slippa en massa tjat om när man hade tänkt komma hem, bara kunna umgås med min bästa kompis utan en tanke på att någon sitter hemma och tjurar. Strax innan midnatt stänger jag ytterdörren och traskar iväg till taxin, vem vågar ta tunnelbanan ensam så här dags?!
Väl hemma kryper jag ganska omgående ner i sängen och somnar ovaggad. Ännu en dag i verkligheten har tagit slut.
 
Läget på stan knapp
 
 "Åke hade dött"
Måndagsmorgon igen, helgen svischade förbi alldeles för snabbt. Och spöregnade gjorde det naturligtvis där jag trampade fram genom stan på väg till lokalen.

Försökte koncentrera mig på Mona som höll någon slags genomgång innan vi skulle bege oss ut till våra vårdtagare.
 –Och tyvärr måste jag meddela att Åke Svensson har avlidit under helgen. Ann, du får ta Greta Nyqvist i stället, hon är rätt klar och behöver mest hjälp med att städa och handla.
  Jag hajade till, Åke hade dött. Han var ju inte en av mina favoriter precis, men död…
  Greta visade sig vara en skojfrisk gumma, vi skulle nog kunna komma riktigt bra överrens. Det är skönt när man trivs med sina vårdtagare, allt blir liksom lite lättare då.

Ringde Nina när jag kom hem, hon undrade om jag skulle gå på Åkes begravning. Vadå, ska man göra det bara för att man har jobbat med en vårdtagare, Nina tyckte att jag skulle göra det eftersom han inte hade några släktingar i livet, för att visa respekt sa hon. Jag får nog fundera lite på det där…
 
Läget på stan knapp
 
 "Mobilen pep hela tiden"
Hade just hunnit innanför dörren när telefonen ringde, det var Nina som undrade om hon skulle ta med sig något när hon lite senare i kväll skulle komma över. Kunde inte komma på något speciellt, men sa att en extra flaska vin aldrig är fel.

Nina och jag har hängt ihop sedan barnsben, och hon är en av mina allra närmsta vänner. I kväll skulle vi ut och festa, inte bry oss om killar, bara dansa och ha kul.
Efter att ha ätit middag ihop och delat på vinet, som Nina tagit med, beställde vi en taxi och begav oss ut i natten. Nina hade haft en flört med vakten, så vi kunde smita förbi i kön och slapp att betala garderoben.

Musiken var hög och stället var packat med folk, vi beställde varsin öl i baren och banade oss fram mot dansgolvet…
  Eter en lyckad kväll och ett stopp vid korvkiosken ramlade vi in hemma hos mig framåt morgonkvisten. Vi drack varsitt glas vin och fnissade oss igenom kvällens händelser innan vi somnade.

Framåt middagstid när vi vaknade beställde vi pizza på hemkörning, som vi åt framför tv:n. Ninas mobil pep oavbrutet, någon kille från igår försökte förgäves få kontakt med henne…
 
Läget på stan knapp